Kemisk återvinning, ingen universallösning….
Av Det finns många fördelar med kemisk återvinning. Den möjliggör återvinning av komplexa plaster och ger ett cirkulärt flöde där materialet inte blir av sämre kvalitet. Teknikerna för kemisk återvinning är flera, exempelvis pyrolys, solvolys och förgasning. Resurseffektivitet i återvinningsprocessen, vilka plaster som är möjliga att återvinna och miljöpåverkan från processen skiljer sig åt mellan de olika teknikerna, visar en ny studie som konsortiet SMED genomfört på uppdrag av Naturvårdsverket.
– Generellt kan man säga att mekanisk återvinning är billigare och ger upphov till mindre klimatutsläpp än kemisk återvinning, säger Katarina Wärmark, klimatanalytiker på Naturvårdsverket, i ett pressmeddelande. Men den mekaniska återvinningen har begränsningar. Rena strömmar är viktigt och i återvinningen sker ofta så kallad downcycling, vilket betyder att det återvunna materialet får en lägre kvalitet än det ingående materialet.
För den pyrolysbaserade kemiska återvinningen bör strömmarna helst innehålla plast av samma polymertyp såsom PP, PE och PS. Samma plaster är också lämpliga för mekanisk återvinning. Risken för konkurrens mellan kemisk och mekanisk återvinning bedöms dock som relativt låg enligt studien, eftersom den mekaniska återvinningen är så mycket billigare än den kemiska. Fraktioner som enligt studien bör styras till kemisk återvinning är så kallade rejekt från den mekaniska återvinningen, alltså sådant som inte kan återvinnas mekaniskt.
Den kemiska tekniken förgasning har bättre möjligheter att hantera flera olika typer av plaster. Den tekniska mognadsgraden för tekniken är dock inte lika hög som för pyrolys. En anläggning med förgasningsteknik kräver också större plastmängder för att den ska vara lönsam. Utöver frågeställningar som hur många olika plastsorter teknikerna kan hantera och vilka plastsorter som fortsatt inte kommer vara materialåtervinningsbara i Sverige, visar studien på utmaningar i lönsamhet om plastavfallet måste transporteras längre sträckor.
– Det är fortsatt viktigt att vi arbetar med att förbättra utsorteringen av plasten, så att den kan materialåtervinnas på det billigaste och resurseffektivaste sättet, säger Åsa Stenmarck, plastexpert på Naturvårdsverket. Oavsett teknik har anläggningarna ett stort elbehov, och vilken klimatpåverkan som uppstår är därför även beroende av hur elen som används är producerad.
Kemisk återvinning:
Kemisk återvinning innebär att plasterna genomgår en process eller följd av processer där polymerkedjorna bryts upp till mindre molekyler. I den mekaniska återvinningen bryts inte plasten ner utan den smälts och omformas till en ny produkt. Det finns många olika tekniker och varianter av kemisk återvinning, vilket delvis beror på att det finns många olika plastsorter. Pyrolystekniken är en process där plasterna upphettas i en syrefri eller syrefattig miljö, och resulterar i en vätskeformig produkt. Tekniken planeras för en anläggning i Stenungnsundsklustret, och används redan av en anläggning i Sverige som återvinner däck.
Läs Naturvårdsverkets rapport här.
Källa: Naturvårdsverket