Från tekniknolla till plastnörd
Intervju med KTH:s främsta polymerforskare på måndagen, bioplastkonferens i Bryssel dagen efter och sedan mässa i Milano. En arbetsvecka på Plastforum på 90-talet var mumma för en teknikfrälst reporter med reslust.
Scen 1. Hotellrum i höstmörkt Birmingham. I ljuset från en flimrande sänglampa sorterar en plastredaktör purfärska pressreleaser, forskningsrapporter och nästintill läsbara anteckningar. Alltihop från dagens hyperintressanta intervjuer och presskonferenser på mässan Interplas. Klockan 02.25 packas dokumenten i en sportbag. I den ryms nu underlaget för ett toppreportage.
Scen 2. Hotellfoajé i soldränkt Chicago. Plastredaktören har besökt National Plastics Exhibition och ska strax resa hem. En drygt 40 kilo tung resväska med underlag för mässrapporten behöver bäras från hotellet till närmaste t-banestation. På tio minuter, visar klockan. Utomhus närmar sig temperaturen nu 34 grader.
Scen 3. Fest med middag. Plastredaktören samtalar med sin bordsdam. Efter en stunds konversation kommer förstås frågan:
-Och vad jobbar du med?
När jag som färsk journalist i början på 90-talet sökte skrivjobb, fanns teknisk fackpress inte på kartan. Men jag hade fått ett tips: Aller förlag i Helsingborg sökte en skribent. Så jag stämde träff med chefredaktören för vad som visade sig vara förlagets… plasttidning.
Mötet var ganska snabbt avklarat: tidningschefen Hans visade sig vara en oväntat trevlig prick. Som med list, värmländsk humor och brinnande teknikentusiasm direkt fick mig på kroken.
Det blev starten för sju intensiva år som redaktör vid Plastforum. En period som inleddes mitt i finans- och fastighetskrisens djupaste mörker. Saabs leverantörer hade fått ett otvetydigt budskap från hårdkokta inköpschefen Bo Andersson: man ”jobbar bäst med kniven instucken i magen – och med en centimeter kvar till pulsådern”. Verktygsmakarnas beställningar försvann samtidigt allt oftare utanför Sveriges gränser och snart fick återvinningskraven från den tyska miljöministern Klaus Töpfer hela Europas förpackningsindustri att sätta kaffet i vrångstrupen.
Men tiderna blev bättre och det var som reporter enkelt att bli uppslukad av utvecklingen. Helelektriska formsprutor, konstruktion i 3D-CAD, formfyllnadssimulering och nya katalysatortekniker ritade om spelplanen för plaster som konstruktionsmaterial. Metoder som Rapid Prototyping och Rapid Tooling digitaliserade och förkortade utvecklingstiderna inom både konstruktion och produktion.
Branschens dynamik och mångfalden av applikationer för plast och gummi gav dessutom ett nyhetsflöde som var svårt att toppa. Lägg också till de internationella kontakterna och ett flitigt resande runt om i världen. <Bold first three> Men visst, min entusiasm kunde även bli lätt… ohämmad. Överdrivet nattarbete är förstås inget att rekommendera. Särskilt inte när superkritiskt arbetsmaterial (läs: sportbagen från Birmingham) tillåts resa vidare med tåget från Köpenhamns flygplats när den sömndruckne ägaren stiger av. Katastrof.
Det är inte heller alla som ser charmen i att till fots släpa en 43-kilos resväska genom ett solstekt Chicago, med noll koll på närmaste t-banestation. Fast: flyget hem gick ju även nästa dag. <Bold first three> Vilket, som du minns, leder oss till min bordsdams reaktion på mitt yrkesval: - Plast..? undrade tjejen storögt och med illa dold förvåning. - Kan man… skriva om plast?
Jodå, Plastforum har lyckats med det i ett halvt sekel. Grattis!
Artikeln är en del av vårt tema om Plastforum 50 år.