Skrämselpropaganda – för vem?
Plaster är en relativt ny materialgrupp som vi började använda för ca 150 år sedan. Idag har plasterna blivit en viktig del av vårt moderna samhälle.
Ja, det är olyckligt att en mängd djur får i sig plastavfall och att plast sprids i havet, men det är ju inte plasten som material man ska angripa för detta, det är människans beteende. Hur svårt ska det vara att ta med sig skräpet hem från en picknick eller lagra det i båten tills man når hamn och kan slänga det på anvisade platser? Läste för några dagar sedan att Linköpings kommun har avsatt 10 miljoner kronor (!!) för att plastbanta kommunens förskolor. Personalen ska gå kurs i hur de ska gå tillväga. Vad är det för trams? undrar jag. Jag vet att plastindustrin ser allvarligt på frågan om marint skräp och tar sin del av ansvaret i partnerskap med andra intressenter.
Har kritikerna ens någon aning om att bioplaster utvecklas, där vissa är förnyelsebara och vissa biologiskt nedbrytbara, eller att mängden återvunnen plast ökar i användning i framställningen av nya produkter. Men ändå hänger mycket myter och felaktiga fakta kvar. Varför?
Enligt branschorganisationen IKEM var 2013 materialåtervinningen av alla plastprodukter 26,3 % (21,3 % 2008) och energiutvinningen 35,6 % (30,0 % 2008).
Sverige, samt åtta andra länder, återvann mer än 90 % av plastavfallet, som material eller energi.
Det är dags att tänka om kring plast som material. Det kan minska vikt och därmed spara energi, och koldioxidutsläpp, det kan vara vackert och framförallt kan det bidra till ett hållbart samhälle. Så för vem är denna skrämselpropaganda?
Martin Dyberg
Chefredaktör Plastforum