23948sdkhjf

Draghi-rapporten: En brandfackla

Det är allvar nu inte enbart för europeisk fordonsindustri utan även för hela EU:s samlade konkurrenskraft, enligt en alarmerande EU-rapport. Därför krävs det krisinsikt inte bara i Bryssel utan även i Rosenbad, det menar branschorganisationen Fordonskomponentgruppen, FKG, som organiserar fordonsindustrins leverantörer.

Enligt FKG:s uppfattning krävs det samordning och inte minst ännu mer lyhördhet från våra politiker inför de utmaningar som svensk och europeisk industri står inför för att kunna återvinna sin konkurrenskraft. Det är vår övertygelse att vi fortsatt måste bejaka den gröna omställningen samtidigt som digitalisering och FoU måste påskyndas.

Då räcker det inte enbart med en pådrivande industrikommissionär i Bryssel, utan det krävs enligt vår mening även en engagerad industriminister i Stockholm. Detta för att genom bättre fokus ge svensk industri rätt förutsättningar för att bygga konkurrenskraft.

Vi välkomnar regeringens inrättande av ett accelerationskontor som ett steg i rätt riktning. Samarbetet och dialogen är bra med regeringskansliet, men kan bli ännu bättre med en dedikerad minister.

Nyligen presenterade ECB-ordförande Mario Draghi en rapport om EU:s konkurrenskraft, industriella förmågor visavi Kina-USA. Den kan sammanfattas med att EU måste satsa mer på innovation och identifiera nya tillväxtmotorer. 

EU:s andel av den globala handeln har minskat. Tyskland och framför allt tysk fordonsindustri har problem. Dessutom halkar EU efter när det gäller techindustri/IT/telekom.

Vidare måste EU sänka energipriserna samtidigt som minskningen av CO₂-utsläppen och omställningen till den cirkulära ekonomin fortsätter. Utfasningen av fossila bränslen kan skapa möjligheter för EU att ta ledartröjan när det gäller ”clean tech” och cirkulära lösningar, och samtidigt genomföra ett skifte mot rena och billiga energikällor.

Men detta ställer krav nationellt.

Svensk industripolitik har blivit en del av en samlad näringspolitik vilket är lika logiskt som ologiskt. Ty en komponenttillverkare har kanske 40 procent av sina frågor gemensamt med en livsmedelsbutik och tvärtom.

Politikens inställning till industrins frågor har också varierat över tid. Göran Persson inrättade ett superdepartement, medan Allians-regeringen såg den som ett särintresse. När Stefan Löfven tillträdde fanns det industripolitiska ambitioner, men på grund av andra regeringspartiers krav lades istället allt för ofta krokben för industrin och vår tillväxt.

I Kina lovar Xi Jinping fortsatt tillväxt och mer ekonomiskt välstånd, motsvarande är inställningen i USA. Däremellan kläms EU.

Slutligen måste vi, som ett exportberoende land, fortsatt underlätta tillgången till marknader, rörlighet för kapital och kvalificerad arbetskraft.

Tillväxt kräver forskning och innovation samt kapital för industriell utveckling. Detta kräver finansiering vilket kan lösas med fonder. Skattefinansiering av dem är den enklaste vägen, sedan om det ska vara en öronmärkt skatt eller att vi, likt Indien, tar ut en avgift för tillväxt utöver tull vid import. Detta bör utredas!

Som teknikdrivande är fordonsindustrin viktig för hela EU:s tillväxt. I nuläget har den hamnat på efterkälken inom personbilstillverkning, och om ingenting görs inom ny teknik och inte minst digitalisering riskerar stora delar av den att slås ut. Larmklockorna ljuder runtom inom EU. Enbart inom svensk leverantörsindustri arbetar 90 000 personer.

Draghi-rapporten påpekar att EU står inför en investerings- och finansieringsklyfta, och det är avgörande att EU antar ett teknikneutralt tillvägagångssätt i översynen av CO2-utsläppsnormer för att säkerställa rättvisa och effektiva framsteg. Europa måste snarast övergå från att lägga fram nya regler till att fokusera på att genomföra strategier för att upprätthålla EU:s industriella konkurrenskraft. Innovation och spetskompetens blir ännu viktigare.

För det måste vi från svensk sida driva på fonder inom EU och nationellt för industriell omställning. För att bibehållen konkurrenskraft krävs tillgång till stabil, robust och gärna grön energi till konkurrenskraftigt pris.

Vidare måste industrin bli ännu mer cirkulär, vilket är ett starkt område för svensk industri. SME-företagens förutsättningar måste bli bättre – det finns behov av en svensk SME-lagstiftning. Som en del av detta krävs även regelverksförenklingar istället för nya pålagor. För att utveckla industrins SME-företag krävs ytterligare finansieringslösningar samt tillgång till finansiering och riskkapital.

Vi måste satsa ännu mer på närproducerat även inom industrin samt tillvarata på vad vår basindustri och naturtillgångar redan har att erbjuda. Vi måste satsa på utbildning, kompetens samt stimulera industriell grundforskning inom prioriterade områden som stärker industrins konkurrenskraft.

Det är också viktigt att Sverige är attraktivt för kompetensinvandring samtidigt som vi måste få talanger att stanna kvar. Slutligen måste vi, som ett exportberoende land, fortsatt underlätta tillgången till marknader, rörlighet för kapital och kvalificerad arbetskraft.

Tyvärr föll kärnfrågorna om EU:s tillväxt, konkurrenskraft, fria rörlighet och den inre marknaden bort i den svenska debatten inför valet till Europarlamentet.

Nu står vi förmodligen inför ett bryskt uppvaknande inför kravet på tillväxt baserad på konkurrens- och innovationskraft, industriell förmåga som lägger grunden till välstånd och med det även skattefinansierad välfärd.

Då måste industrins frågor få ett ännu bättre fokus samtidigt som vi måste våga satsa ännu mer!

Artikeln är en del av vårt tema om Debatt.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.094