Debattinlägg: "Man vet vad man har men aldrig vad man får"
– Därav hade jag önskat ett annat fokus när Naturvårdverket i slutet av januari anordnade sin konferens ”Plastbubbel 2024 där huvudfokus i stället låg på implementering av nya lagar för att minska plastanvändningen och ersätta plaster med alternativa material.
Plasten målas upp som ett av vår tids största miljöhot på grund av att den bidrar till global uppvärmning och att den sprider mikroplaster (0,1 µm-5mm) i naturen. Risken med detta svartvita resonemang är att framtida satsningar på plast slås ut. Plaster finns överallt i vårt vardagsliv på grund av dess mångsidighet.
Plaster finns överallt i vårt vardagsliv på grund av dess mångsidighet.
Idag är det omöjligt att tänka sig en livsmedelsbutik, ett sjukhus eller labb utan plast. Plast har blivit ett viktigt material för vårt moderna samhälle då det har låg vikt, rostar inte, klarar olika miljöer, kan skräddarsys och anpassas efter behov. Det kan tillverkas och formas lätt och billigt till olika produkter.
Plasten orsakar en bråkdel av global uppvärmning som fossilt material (kol, olja och gas) jämfört med energi- och transportsektorn. Enligt data används endast 5 procent av fossila material för petrokemiska produkter som plast, PUR, lösningsmedel och plastfiber medan 84 procent används inom energisektorn och 11 procent inom transport. Därför borde dessa områden kontrolleras först.
Mikroplaster genereras mer av andra material som kläder, hemtextilier och bildäck än plaster. Tvättning av 5 kilo polyesterfibertyg släpper exempelvis ut cirka 6 miljoner mikroplastpartiklar och bildäck cirka 6 miljoner ton mikroplastpartiklar per år enligt siffror från Imperial College London.
När det gäller kemikalieutsläpp, utgör 4 miljarder bildäck som ligger i deponi över hela välden en potentiell fara för brand och utsläpp av farliga kemikalier. Textilindustrin (polyesterfibrer) genererar ca 1,2-miljarder ton koldioxid per år och släpper ut bekämpningsmedel och infärgningskemikalier. Trots dessa miljörisker kan vi inte sluta använda vare sig textilier eller bildäck.
Plasten har blivit ett miljöhot mest på grund av felaktig avfallsadministration. Sedan 1950-talet har mer än 90 procent av plastprodukter antingen hamnat i deponi, gått till förbränning eller läckt ut i miljön. Så ser det inte längre ut. Plaståtervinning genom mekanisk blandning eller kemisk nedbrytning och effektiv avfallshantering har gett oss helt andra möjligheter idag. Mekanisk blandning har tyvärr begränsad användning eftersom materialen förlorar egenskaper vid bearbetning och kan därför inte återanvändas i ursprungsprodukten (plast till plast) utan används i produkter med lägre krav (plast till x). Därför krävs det större satsningar på att bibehålla materialegenskaperna. Samma sak gäller för kemisk återvinning där plasten bryts ner till ursprungliga monomerer eller oligomerer. Här krävs också större utvecklingsresurser för att sänka nedbrytningstemperaturen eller byta ut pyrolysmetoder mot enzymnedbrytning. För att bedöma lönsamhet och cirkularitet av olika metoder behövs ordentliga teknoekonomiska- (TEA) och livscykelanalyser (LCA).
Plasten behövs i vårt moderna samhälle. Pandemin gjorde det klart att vi inte klarar oss utan plast. Det är därför viktigt för lagstiftarna att uppmuntra till ny utveckling och investeringar inom plaståtervinning. Lagstiftningen måste också innefatta effektiv avfallsadministration för att undvika olämplig spridning av plast. Således kan vi få lärdomar från dessa miljöhot för att investera i ny utveckling för att skapa ett hållbart och cirkulärt samhälle och därmed skapa nya arbetstillfällen precis som det har skett inom elektrifiering, bioteknik och läkemedelsområdet.
Undertecknat: Swaraj Paul, PP Polymer.
Artikeln är en del av vårt tema om Debatt.